Varför är Sveriges psykiatri så dålig?

Hej!

För ett tag sen vände jag mig till vårdcentralen för att få hjälp med min psykiska hälsa. Jag hade ett super fint samtal med en sjuksköterska som remitterade mig till en mottagning för psykisk ohälsa.

Efter nästan fyra månaders väntan på ett besök fick jag äntligen ett och gick ditt. Väl där fick jag prata om varför jag ville ha hjälp. För extra kontext så sökte jag främst hjälp pga svårigheter med att reglera mina känslor och jag har haft ett självskadebeteende som jag försöker sluta med. Psykologen på psykiatri mottagningen säger till mig ”Det verkar inte råda någon livsfara med dig, så du behöver nog ingen fortsatt hjälp.”

Är inte detta sjukt sagt? Kan man inte få hjälp i Sverige om man inte är döende? Jag kanske tar det lite för seriöst, men jag tycker att det är så otroligt synd att det är så svårt att då hjälp. Det finns säkert tusentals människor som har det mycket jobbigare än jag men fortfarande inte har det ”jobbigt nog”.